Lillkillen smyger ned bredvid mig i svinottan och vill mysa och snacka evolutionsteori.
Först var vi fiskar. Sedan växte det ut ben å sen slutade vi simma. Och då kom nån och kavlade bort fiskskinnet så vi fick riktigt skinn. Och då började vi äta riktig mat och då blev vi människor.
Rimlig tolkning av en fyraåring, men trots den intressanta diskussionen måste jag ha slumrat till. Nästa gång jag vaknar är det fullt kaos.
Barnet, som tydligen tappat en tand kvällen innan, är i upplösningstillstånd. Tanden som placerats i glas i väntan på tandfén är borta. Den i för morgonen vikingahjälmsprydda lillebrorsan har tydligen lyckats spola ut tanden i avloppet när han i ett obevakat ögonblick (eller förmodligen ganska många ögonblick) gjorde vattenexprument.
Ja, och sedan var ju den dagen igång. Med besked.
Häpp.
Postat i:Uncategorized
