Jag är så outgrundligt less på följande konversation (som alltid, alltid, alltid sker med annan kvinna, och i princip ordagrant varje gång):
– Hur länge blir du hemma då, ett år va?
– Ett halvår.
– Eeeh, jaha?
– Ja, vi kör ett halvår var. Även denna gång.
– Jaha?! [tystnad] Jaja, men det där vet man ju aldrig hur det blir.
– Hur då menar du?
– Jamen, du vet ju inte vad du får för barn den här gången, så du kanske inte KAN börja jobba redan då. Eller så kanske du VILL vara hemma längre den här gången! Eller så kanske din man inte kan vara hemma från jobbet just då!!
– Vi delar lika även den här gången. Jag ser ingen anledning till att det inte skulle funka den här gången, så jag kommer tillbaka i april.
– Jaja. Det får vi se då. Man vet aldrig hur det blir. [går därifrån med segervisst och överlägset leende]
Om jag bara kunde låta bli att bli så oerhört provocerad av dessa ständiga kommentarer. Det skulle spara så oerhört mycket energi! Men det går inte, jag blir asförbannad. Varje gång.
Häpp.
Postat i:Uncategorized
