Det är så konstigt, för när man åker till handelsträdgården kan man känna sig rätt tillfreds. Nöjd. Kanske rentav lycklig. Och man tänker att man bara ska handla lite ljung och kanske nått annat fint att ställa på trappen.
Sedan går man in på handelsträdgården.
Och då ändras allt.
Helt plötsligt har man inte alls ett fullgott liv. Det saknas stäppsalvior, alunrotar (alunrötter?), clematisar och alla möjliga perenna växter innan man kan känna att man är en hel människa.
Och lagom när man tror att man åter fått koll på läget ser man vårlökar i lösvikt i ögonvrån, och ja. Då finns ju ingen återvändo.
Men det köptes faktiskt ljung mm till trappen. Också.
Häpp.
PS Man = jag. DS
Postat i:Uncategorized
