Mina fina, fina tomatplantor som vuxit sig stora och fina under lampan i Martian-garaget sedan i januari. De som nu nått 40 cm höjd och var redo att flyga ut i världen. De som hade en hel sommar av sol, vind i bladen, värme mot husväggen, tjyvning, blomning och fruktskörd framför sig.
De finns inte mer.
Efter en veckas googlande på tomatsjukdomar, inledande försök till botande behandling, åsynen av planta efter planta vars blad drabbades, och svåra överväganden kring att starta palliativ vård eller ej, så gav jag upp.
En efter en mötte de sopsäcksdöden. Obarmhärtigt. Rått. Oåterkalleligt.
Borta.
Som att stupa på mållinjen. Bli snuvad på konfekten. Sälja smöret och tappa pengarna.
Ja, ni fattar.
Det är ytterst tveksamt om #odlingssäsongen2016 kommer återhämta sig över huvud taget efter detta. Ytterst tveksamt.
Häpp.
Postat i:Uncategorized
