Trean, han gillar det där med att äta på nätterna. Inget skrik, ingen gråt, inget gå-och-gunga-bebis-till-sömns, men däremot ett konstant ätande. Och inte hjälper ett lass gröt på kvällen heller.
Däremot har jag ett bestämt minne av att både Barnet och Lillkillen sovit som små A-barn redan som spädisar. Och ännu bättre så fort de fick börja med kvällsgröten. Så scrollade jag igenom gamla blogginlägg och fann bevis på raka motsatsen. Lillkillen sov visst kasst han med!
Se där, det är tur att man inte minns allt, för då skulle det väl aldrig någonsin skaffas några syskon.
Häpp.
Postat i:Uncategorized
