– Mamma, vad betyder schyssta boobs?
Lillkillen kommer hem från dagis och undrar vad det som Xs pappa lärt X betyder. Och då får man förklara för sin fyraåring. Först vad det betyder och sen varför en vuxen människa kan tänkas få för sig att säga så.
Och det är det här jag tycker är bland det svåraste med föräldragrejen – andra föräldrar. Ju äldre barnen blir så blir det oerhört tydligt vilka värderingar och regler som gäller i olika hem. Och att andras värderingar ”drabbar” även oss. Hur mycket jag än skulle vilja, så går det inte att filtrera all den input som når mina avkommor.
De kommer höra uttryck som symboliserar en kvinnosyn som borde stannat kvar på femtiotalet.
De kommer höra den där föräldern som står och underminerar skolans och lärarens roll i kapprummet när den snackar skit om läxor (ungen måste ju för fan få vara ledig!) och vikten av att lära sig saker (allt finns ju på internet!).
De kommer mötas av (bristen på) förväntningar som ställs på killar där de på dagis och i skolan inte kommer behöva ta ansvar, hålla koll på sina grejer, sitta still eller vara ”duktiga” och hemma inte förväntas behöva/vilja hjälpa till med några hushållsnära tjänster.
De kommer få spela spel och se på filmer som de inte borde hemma hos kompisar där det inte bedrivs någon kontroll/censur öht.
De kommer upptäcka att kompisar får leka krig med naturtrogna automatvapen och slå varandra i huvudet (jo, det har hänt), för det är ”sånt grabbar gör ju”.
Och. Så. Vidare.
Och jag och Lången kommer drabbas av detta vad ”alla andra får/har/gör” och behöva motivera varför andra föräldrar tycker det är ok men inte vi.
Jag tycker det här att det inte finns någon konsensus föräldrar emellan är så himla svårt.
Det är inte så att jag tror att Lången och jag kan eller vet bäst, inte alls. Och våra bedömningar, åsikter och regler får gärna ifrågasättas. Absolut. Det är bra med intryck och åsikter från andra, och det kan (till en viss gräns) vara ok att få göra saker hos andra som inte är tillåtna hemma. Men rätt mycket skulle jag ändå vilja förskona dem (och oss) ifrån.
Och det vore så oändligt skönt att inte ständigt behöva vara nejsägaren. Nej, du får inte spela GTA, och nej du får inte heller kolla på GTA-filmer på youtube. Nej, det är inte ok att tappa bort nycklar, vantar och skor. Nej, man råkar inte glömma läxböcker och nej det är inte ok att strunta i läxan. Nej, ni får inte köra proffsboxning i soffan eller någon annanstans heller för den delen. Nej, ni får inte skjuta bollar stenhårt mot husväggen. Nej, ni får inte gå och ta godis och kakor i skåpen hos oss. Nej, det är inte ok att sitta med paddan en hel lördag. Nej, jag tänker inte packa upp din gympapåse. Nej, nej, nej.
Men eftersom ett isolerat eremitliv i en stuga i skogen inte är ett alternativ, är det bara att gilla läget och att hoppas att vi förser våra avkommor med en hyfsad moralisk kompass, samt med några andra intressen än att skjuta skallen av folk i något alldeles för realistiskt dataspel. Hoppas.
Om femton-tjugo år har vi svaret om vi lyckades. *infoga emoji som nervöst biter på naglarna*
Häpp.
Postat i:Uncategorized
