När man gosar med ens gullegullebebis och förskräckt upptäcker att han luktar rutten fisk, och man letar och letar och hittar inte luktkällan förrän man hittar valkar bakom öronen, börjar bläddra bland dem och hittar en vilken det inte tvättats bakom på mycket länge – då vet man att ungen iallafall äter ordentligt. Och att de här tredjegångsföräldrarna blivit lite väl blasé när det kommer till att ta hand om Trean.
Häpp.
Postat i:Uncategorized
