Det här med mat är svårt. Särskilt när barnen (eller iaf Barnet) inte tycker om att äta och mamman inte tycker om att laga. När man tröttnat på att laga/äta konfliktfri mat, dvs blodpudding/korv/pannkaka/köttfärsbaserade rätter, men ändå inte orkar med gnället som blir när när man lagar mat som man gillar själv men som ratas av barngenerationen, DÅ är det dags för skålarnas lunch.
Denna typ av mat är mycket enkel. Man tar det som finns hemma (gårdagens överblivna makaroner, blodpuddingsresterna från i förrgår, frysta/färska grönsaker, kanske nån bortglömd olivburk, slatten med pesto som är för liten att göra nått vettigt med, nån bönkonserv som blev kvar när det nya vego-livet skulle startas, etc etc) och så lägger man allt i skålar. Det viktigaste är att inte blanda någonting*. Jag upprepar: BLANDA INTE.
Sedan får alla äta från vilka skålar de vill. Och vill någon bara äta gurka och gröna ärtor så får den det, så länge jag slipper höra ett enda Uäääh, det här passar inte min smak!
Och det funkar, så gott som varje gång!
Häpp.
Postat i:Uncategorized
