Jag vet att jag inte är den fredligaste av människor, men allt som oftast kan jag ändå hitta något litet försonande drag hos de flesta.
Jag kan förstå att rådjursjävlarna fyller en funktion i ekosystemet, och att de till och med kan vara lite fina att se på. Så länge de inte står i min trädgård.
Jag anar att pösmunkar som beter sig som arslen i trafiken, där bakom ratten i sina SUVs utan färdriktningsvisare gör någon nytta, någonstans.
Till och med understimulerade ungdomar som går och kastar ägg på hus i byn eftersom kommunen inte ordnat sommarjobb/fritidsgård/sysselsättningåt dem, så vad annat kan de göra de små liven*, kan få finnas. Det kanske blir folk av dem också en vacker dag.
Men mördarsniglar alltså. Mördarsniglar. Ge mig EN (1) anledning till att dessa slemmiga, äckliga, glupska, fula, kryllande, avskyvärda kräk ska få existera. EN anledning! Nä just det. Det finns ingen. Med devisen ”utrota varenda jävel” plockade jag TVÅ FREAKIN KILO snigeljävlar på ägorna ikväll. TVÅ (2) KILO!
Jag hatar dem. Innerligt.
Häpp.
*detta är alltså sant. Att det finns en utbredd åsikt att det är kommunens plikt att roa dagens ungdom så att de inte hittar på sattyg istället. Var föräldrarnas – eller kanske ynglingarnas eget – ansvar kommer in i bilden är högst oklart, men ordnar inte kommunen sommarjobb åt alla ungdomar ses det som högst rimligt att ungdomarna istället får bete sig som skrutt.
Postat i:Uncategorized
