Hertigdömesinspektion

Lången fick ett ryck och bokade semester över midsommarhelgen. Höga kusten – varför inte?

Ett par dagar senare fick lillprins-Nicke landskapet till sitt hertigdöme, och det visade sig mycket riktigt vara ett kungligt ställe. 

För det första – vädret! Strålande sol och sommarvarmt, på riktigt. För det andra – naturen! Visst minns jag det som fint från senast jag var där (Ravelli-sommaren -94), men att det var så fint kom jag inte ihåg. 

Några höjdpunkter: 

Kvällsgrillning vid Storsand:

  
Grabbarna som skuttade som lokatter uppför Skuleberget…

  
…medan jag vaktade bilen, njöt av utsikten och läste bok i solen. (Kroppshyddan medger inga skutt, än mindre bergsbestigning, för tillfället.)

  
Alla gölle-göll-idylliska fiskelägen, i detta fall Bönhamn, som väckte habegäret efter ett rött litet båthus nånstans vid kusten. 

  
Rotsidan – vilket ställe! Föräldrarna njöt av kvällssolen och barnen hoppade bland klippor och stenar (ända tills Lillkillen ofrivilligt råkade bada, då var det slut på harmonin).

  
Skuleskogen! Tre i familjen drog på långtur uppför berget för att inspektera Slåttdalsskrevan, medan en fick ta en stilla promenad ned till Kälsviken…

 
…för att där i lugn och ro få sitta och läsa ut boken (Stoner, den är bra, läs!), glo på vågorna och hindra benen från att svullna upp fullständigt i värmen genom att emellanåt doppa fötterna i det isande kalla havsvattnet. 

  
Sedan åkte vi hem igen och neutraliserade allt helyllefriluftsliv med en burgare i Birsta. 

  
Så för att summera: jäkligt bra valt hertigdöme av Lillprinsen. Och bra gjort av Lången att få spontana semesterryck.  Nästa gång tänker jag mig en vecka i en havsnära stuga där uppe, det skulle inte vara dumt alls det!

Häpp.