Parkerar bilen hemma och tänker att barnhämtning kan kombineras med några minuters våreftermiddagssol.
Börjar rundan med att hämta Barnet på skolan. Barnet vill springa hem själv vilket beviljas och han förses med min nyckelknippa och vinkas av.
Fortsätter mot dagis och plockar upp Lillkillen som blir överlycklig över löftet att få cykla hem. Ja, ända tills jag måste dra tillbaka löftet när jag inser att nyckeln till cykellåset sitter på knippan som Barnet nyss fick och därmed inte är i min ficka.
Lurar en måttligt road Lillkille att gå hem. Tittar på alla blommor, vänder på alla stenar och släpar med alla pinnar som går att finna på de 200 metrarna. Lyckas inte övertala Lillkillen att cykelns högsta dröm är att få sova kvar på dagis över natten. Hämtar nyckelknippan hemma. Går hela vägen tillbaka till dagis med gladare Lillkille. Hejar på en något frågande dagisfröken. Cyklar hem igen med mycket nöjd fyraåring.
Det en inte har i huvudet får en ha i benen, jag hade iallafall tur med vädret, osv, osv.
Häpp.
Postat i:Uncategorized
